"Några ytterligare bidrag till naturreservat behövs inte heller, anser Erlandsson som dock tycker att det finns för många kalhyggen ”på vissa ställen”. Som exempel tar han vid byar, bostadshus, skolor och idrottsanläggningar.
– Där ska man kanske vara något mer försiktig med trakthyggesbruk, säger han.
Men han vill inte göra något åt problemet.
– Nej, jag tycker inte att jag ska ingripa i någons ägande."
Tycker alltså skogsägare Erlandsson.
 |
| Bildkälla: Hällekis-Kuriren |
Nej, om man äger en massa skog och ständigt står på industrins sida, varför skulle man plötsligt agera till stöd för folkviljan eller för alla de som inte har stort ägande i skog eller aktier i skogsbolag?
Intressant att läsa vad som står i Grundlagen om krav på statsrådet. Det reglerar inte vad en minister som får äga men vilka uppdrag hen har eller vilken verksamhet hen får bedriva. I syfte att undvika jäv får man anta.
Men kan inte ett stort ägande inom områden som man fatta beslut kring innebära jäv? Känner jag mig säker på att Erlandsson inte påverkas av sitt privata ägande i skog, företag som tillverka skogsavverknings-utrustning m m då han fattar beslut som påverkar det ekologiska systemet för lång tid framöver, alternativt för alltid, i vårt land? Ytterst tveksamt eftersom han enligt min uppfattning alltid kliver fram och försvarar de stora aktörerna (markägarna, industrin). Har aldrig hört honom ta ställning för de svaga eller för naturen, annat än möjligen då det inte funnits någon risk att själva ställningstagandet skulle påverka industrin/markägarna/storbönderna.
No comments:
Post a Comment